Detta var en väldigt rolig kurs och jag rekommenderar den verkligen. Det skulle ha varit roligt om projektarbetet var längre så att man kunde ha gjort mer, men det får man väl göra i den individuella kursen istället. Det är synd att denna kurs inte känns till på Data. Jag fick höra om den då jag pratade med Yngve Sundblad och Lars Kjelldahl. Ingen, som jag pratade med på Data, kände till den men när jag pratade med Media så berättade dem att kursen var bra.
Det bästa med kursen har ju varit att bygga en prototyp samt projektarbetet. Jag tycker att upplägget på kursen var bra men att dagarna kändes väldigt långa då vi hade heldagsseminarium.
torsdag 4 mars 2010
Redovisning
Anna skrev presentationen själv men kollade med oss andra vad hon borde ha med samt om det hon hade skrivit stämde överens med det vi hade gjort. Hon gjorde ett bra jobb med det. Hazim var testpersonen som fick spela blinka lilla stjärna, vilket blev bra. Det var tänkt att jag skulle fungera som testfunktion men fotanordningarna var så hala så jag halkade bara runt på golvet. Hazim hade dock bättre skor så han tog över.
Programmet fungera som det skulle och reagerade bra, dock så fungerade inte det röda ljuset lika bra som det vita, men det fungerade.
När andra fick testa vår produkt/projekt så verkade de flesta vilja testa i par, vilket var det vi ville göra med projektet egentligen men vi hade så brist på tid för att det var mer tidskrävande att få det att fungera för bara en person än vad vi hade förväntat. Nedan finns klipp då Emelie och Viktoria interagerar med vårt projekt.
Det verkade som att många ville testa och hade väldigt kul med projektet, dock är det ansträngande att interagera under en längre tid så efter 5 min så behövde de flesta ta en paus.
Fotanordningarna var inte så bra eftersom de var komplicerade att ta på sig, åkte av samt var hala. Det fungerade faktiskt bättre med den temporära lösningen som jag sydde till genrepet, men Anna var tvungen att sprätta upp den eftersom hon behövde lampan. Linus verkade vilja testa vårt system till max så han sprang omkring och hoppade runt som en galning. Detta gjorde så att han tillslut ramlade för att fotanordningarna var så pass hala.
De andra grupperna hade väldigt intressanta projekt. Jag tycker att alla verkar ha ansträngt sig till max i år. Jag kan dock inte riktigt välja en favorit eftersom alla var rätt så olika. Den interaktiva målningen och skålen var jättefina och jag skulle lätt vilja ha de hemma. Alla spel (sänka skepp, pong och den genetiska) var jätteroliga att leka med. Bordet var en rolig idé men jag tyckte inte att hela idén förmedlades då scenariot spelades upp och presentationen under genrepet tyckte jag var bättre. Fast jag tycker att det vore läckert om caféer hade sådana bord, som ger förslag på ämnen som i sin tur bidrar till konversationer.
Det har gått jättebra att arbeta med Emelie, Viktoria och Hazim. Tyvärr så har det inte gått lika bra med Anna. Anna har dock gjort fotanordningarna samt att hon höll i presentationen.
Programmet fungera som det skulle och reagerade bra, dock så fungerade inte det röda ljuset lika bra som det vita, men det fungerade.
När andra fick testa vår produkt/projekt så verkade de flesta vilja testa i par, vilket var det vi ville göra med projektet egentligen men vi hade så brist på tid för att det var mer tidskrävande att få det att fungera för bara en person än vad vi hade förväntat. Nedan finns klipp då Emelie och Viktoria interagerar med vårt projekt.
Det verkade som att många ville testa och hade väldigt kul med projektet, dock är det ansträngande att interagera under en längre tid så efter 5 min så behövde de flesta ta en paus.
Fotanordningarna var inte så bra eftersom de var komplicerade att ta på sig, åkte av samt var hala. Det fungerade faktiskt bättre med den temporära lösningen som jag sydde till genrepet, men Anna var tvungen att sprätta upp den eftersom hon behövde lampan. Linus verkade vilja testa vårt system till max så han sprang omkring och hoppade runt som en galning. Detta gjorde så att han tillslut ramlade för att fotanordningarna var så pass hala.
De andra grupperna hade väldigt intressanta projekt. Jag tycker att alla verkar ha ansträngt sig till max i år. Jag kan dock inte riktigt välja en favorit eftersom alla var rätt så olika. Den interaktiva målningen och skålen var jättefina och jag skulle lätt vilja ha de hemma. Alla spel (sänka skepp, pong och den genetiska) var jätteroliga att leka med. Bordet var en rolig idé men jag tyckte inte att hela idén förmedlades då scenariot spelades upp och presentationen under genrepet tyckte jag var bättre. Fast jag tycker att det vore läckert om caféer hade sådana bord, som ger förslag på ämnen som i sin tur bidrar till konversationer.
Det har gått jättebra att arbeta med Emelie, Viktoria och Hazim. Tyvärr så har det inte gått lika bra med Anna. Anna har dock gjort fotanordningarna samt att hon höll i presentationen.
Inför slutredovisningen
Eftersom vi fick lite åsikter angående om instrumentljuden samt bakgrundsmusiken så har Emilie kommit med en ny idé där man sätter igång eller stänger av olika musiksnuttar, vilket tillsammans bildar en låt. På detta sätt så krävs det inte mycket av användaren för att skapa en bra musiksnutt. Jag och Hazim har letat efter andra instrumentljud som passar bra med bakgrundsmusiken. Anna har kollat igenom de tidigare valda instrumentljuden för att försäkra att de motsvarar en oktav.
De flesta i gruppen tyckte att Emilies idé skulle fungera bra, men jag lyckades inte implementera det med Java Processing så det blev inget av det.
Anna var försenad till mötet men hon sydde klart fotanordningarna, vilket var bra. Det kändes som att hon äntligen tänkte anstränga sig eftersom det var så nära inpå redovisningen, men sen så försvann hon och jag hittade henne efter ett tag och hon gjorde saker som inte hade med vårt projekt att göra. Sedan försvann hon för att hon hade ett viktigt möte. Dock fick Hazim ett samtal från en kompis som undrade vart Anna var eftersom hon inte kom på mötet. Var hon egentligen var har jag ingen aning om. Anna kom tillbaka vid 14 och föreslog att hon kunde ta redovisningen. Jag var lite emot det först eftersom hon är den som har varit minst delaktig i projektet, men tanken att hon kanske ville gottgöra det genom att hålla presentationen gjorde så att jag backade. Hon ville dock att vi andra skulle skriva vad hon skulle säga, men vi andra hade fullt upp med att få systemet att fungera bra samt att vi ändrade rutan som byter ljud till en låda som krävde att jag räknade om alla koordinater.
De flesta i gruppen tyckte att Emilies idé skulle fungera bra, men jag lyckades inte implementera det med Java Processing så det blev inget av det.
Anna var försenad till mötet men hon sydde klart fotanordningarna, vilket var bra. Det kändes som att hon äntligen tänkte anstränga sig eftersom det var så nära inpå redovisningen, men sen så försvann hon och jag hittade henne efter ett tag och hon gjorde saker som inte hade med vårt projekt att göra. Sedan försvann hon för att hon hade ett viktigt möte. Dock fick Hazim ett samtal från en kompis som undrade vart Anna var eftersom hon inte kom på mötet. Var hon egentligen var har jag ingen aning om. Anna kom tillbaka vid 14 och föreslog att hon kunde ta redovisningen. Jag var lite emot det först eftersom hon är den som har varit minst delaktig i projektet, men tanken att hon kanske ville gottgöra det genom att hålla presentationen gjorde så att jag backade. Hon ville dock att vi andra skulle skriva vad hon skulle säga, men vi andra hade fullt upp med att få systemet att fungera bra samt att vi ändrade rutan som byter ljud till en låda som krävde att jag räknade om alla koordinater.
tisdag 2 mars 2010
Genrep
Vår presentation var inte genomtänkt eftersom det tog längre tid att fixa ljud. Ett problem som vi hade var att mina högtalare inte var tillräckligt bra så man hörde inte bakgrundsbeaten så bra jämfört med instrumentljuden.
Eftersom alla tygstycken inte satt ihop så drogs de åt sidan av kursdeltagare vilket bidrog med att genrepet inte blev jättebra då programmet uppfattade att de övriga ljuskällorna ville spela upp ljud. Vi behöver därav ha flera tygstycken som sitter ihop så att åskådare inte rör tyget.
Ett förslag som vi fick var att byta av instrument inte skulle ingå i cirkeln/ellipsen eftersom man av misstag skulle kunna byta ljud. Vi har pratat om att ha en låda för att byta ljud, så om man träffar lådan så byts ljudet. Mitt förslag var att vi skulle kunna ha en microcontroller, men resten av gruppen ansåg att det skulle bli för jobbigt att fixa till onsdag.
Ett annat förslag som vi fick var att göra det till ett spel, vilket skulle ge hela interaktionen en större mening än vad den har just nu. Vi tycker dock om att man inte får instruktionen från datorn(vilket förslaget handlade om) utan att man får utforska lite själv.
En åsikt var att vi skulle försöka hitta ljud från samma skala så att man skulle kunna spela melodier och det är tanken med projektet, men det är svårt att hitta alla ljud. Fastän vi har använt oss av ljud som hävdas vara från samma skala, så uppfattas de inte som det när de spelas upp vid interaktionen. Vi har ändå använt oss av en virtuell synt och ljudet blir fortfarande inte så bra.
Vid presentationen så är det meningen att Hazim ska spela upp en melodi som åskådarna känner igen, men vi måste hitta bra ljud.
Vi har pratat om att vi kanske ska plocka ner bokstäverna, som representerar toner, för att användare inte ska tänka på att ljudet skiljer sig från förväntningarna. Detta gör vi om vi inte hittar bättre ljud.
Vi måste även försöka få bakgrundsmusiken och instrumentljuden till samma pitch, vilket Hazim skulle kolla lite mer på medan jag, Viktoria och Emily skulle leta efter ljud från instrument. Vi måste även försöka att hitta en bra volym på ljudet relativt till varandra.
Anna var inte med på genrepet eftersom hon skulle iväg på något annat men hon kom tillbaka efter att alla grupper hade visat upp deras projekt. Hon tyckte först att jag skulle fixa alla ljud genom att leta upp något program och lära mig det. Jag har ju letat och använt mig av många program som inte har gett mig bra resultat hittills. När jag sa att vi inte hade tid att lära oss fler helt nya program och att vi borde försöka lista ut hur Emilys program fungerar så tyckte hon att Emily kunde ju göra allt. Jag tror att hon inte riktigt förstår hur tidskrävande det är att faktiskt hitta bra ljud från en och samma skala och som ska låta bra tillsammans med bakgrundsljudet. Jag sa till Anna att hon inte kunde belasta Emily med hela projektproblemet och då sa hon att hon kanske skulle kunna sitta med det. Jag sa dock att hon får göra det om hon vill men att hon ska prioritera fotanordningarna.
Jag pratade sedan med Hazim, som tidigare har samarbetat med Anna, och frågade hur det hade gått. Han sa att hon inte brukar dyka upp då de har beslutat att mötas och arbeta samt att då han sedan har letat efter henne så har han funnit henne tillsammans med kompisar. Då han har konfronterat henne så har hon inte försvarat det hon har gjort utan jag uppfattade det som att hon antingen har glömt det eller struntat i det.
Jag har i alla fall totalt kolliderat med henne och jag orkar inte ens prata med henne om projektet, men nu är vi i samma grupp så jag måste ju göra det. Däremot så går jag inte direkt till henne och frågar vad vi ska göra. Jag trodde att ju närmre presentationen man kom desto mer skulle hon anstränga sig men jag hade totalt fel. Särskilt när hon väljer att inte vara med på genrepet.
Eftersom alla tygstycken inte satt ihop så drogs de åt sidan av kursdeltagare vilket bidrog med att genrepet inte blev jättebra då programmet uppfattade att de övriga ljuskällorna ville spela upp ljud. Vi behöver därav ha flera tygstycken som sitter ihop så att åskådare inte rör tyget.
Ett förslag som vi fick var att byta av instrument inte skulle ingå i cirkeln/ellipsen eftersom man av misstag skulle kunna byta ljud. Vi har pratat om att ha en låda för att byta ljud, så om man träffar lådan så byts ljudet. Mitt förslag var att vi skulle kunna ha en microcontroller, men resten av gruppen ansåg att det skulle bli för jobbigt att fixa till onsdag.
Ett annat förslag som vi fick var att göra det till ett spel, vilket skulle ge hela interaktionen en större mening än vad den har just nu. Vi tycker dock om att man inte får instruktionen från datorn(vilket förslaget handlade om) utan att man får utforska lite själv.
En åsikt var att vi skulle försöka hitta ljud från samma skala så att man skulle kunna spela melodier och det är tanken med projektet, men det är svårt att hitta alla ljud. Fastän vi har använt oss av ljud som hävdas vara från samma skala, så uppfattas de inte som det när de spelas upp vid interaktionen. Vi har ändå använt oss av en virtuell synt och ljudet blir fortfarande inte så bra.
Vid presentationen så är det meningen att Hazim ska spela upp en melodi som åskådarna känner igen, men vi måste hitta bra ljud.
Vi har pratat om att vi kanske ska plocka ner bokstäverna, som representerar toner, för att användare inte ska tänka på att ljudet skiljer sig från förväntningarna. Detta gör vi om vi inte hittar bättre ljud.
Vi måste även försöka få bakgrundsmusiken och instrumentljuden till samma pitch, vilket Hazim skulle kolla lite mer på medan jag, Viktoria och Emily skulle leta efter ljud från instrument. Vi måste även försöka att hitta en bra volym på ljudet relativt till varandra.
Anna var inte med på genrepet eftersom hon skulle iväg på något annat men hon kom tillbaka efter att alla grupper hade visat upp deras projekt. Hon tyckte först att jag skulle fixa alla ljud genom att leta upp något program och lära mig det. Jag har ju letat och använt mig av många program som inte har gett mig bra resultat hittills. När jag sa att vi inte hade tid att lära oss fler helt nya program och att vi borde försöka lista ut hur Emilys program fungerar så tyckte hon att Emily kunde ju göra allt. Jag tror att hon inte riktigt förstår hur tidskrävande det är att faktiskt hitta bra ljud från en och samma skala och som ska låta bra tillsammans med bakgrundsljudet. Jag sa till Anna att hon inte kunde belasta Emily med hela projektproblemet och då sa hon att hon kanske skulle kunna sitta med det. Jag sa dock att hon får göra det om hon vill men att hon ska prioritera fotanordningarna.
Jag pratade sedan med Hazim, som tidigare har samarbetat med Anna, och frågade hur det hade gått. Han sa att hon inte brukar dyka upp då de har beslutat att mötas och arbeta samt att då han sedan har letat efter henne så har han funnit henne tillsammans med kompisar. Då han har konfronterat henne så har hon inte försvarat det hon har gjort utan jag uppfattade det som att hon antingen har glömt det eller struntat i det.
Jag har i alla fall totalt kolliderat med henne och jag orkar inte ens prata med henne om projektet, men nu är vi i samma grupp så jag måste ju göra det. Däremot så går jag inte direkt till henne och frågar vad vi ska göra. Jag trodde att ju närmre presentationen man kom desto mer skulle hon anstränga sig men jag hade totalt fel. Särskilt när hon väljer att inte vara med på genrepet.
Fixandet innan genrep
Det vi hade kvar att göra sen förra gången var
* Fotanordningarna – Anna skulle ha sytt klart dem men vi hade inte så stora förväntningar.
* Hitta bättre instrumentljud till bakgrundsbeaten.
* Försöka hitta något sätt att blockera ljus från att komma till spelbanan.
* Justera programmet
Fotanordning
Anna skrev ett mail kort innan vi skulle träffas och skrev att hon inte kunde komma förrän efter 2 timmar. Detta gjorde ju så att irritationen började igen. Eftersom hon inte hade skrivit något om att hon hade sytt klart, så antog vi att hon faktiskt inte var klar men jag hoppades att det inte skulle vara så eftersom detta har varit hennes enda uppgift och hon har sagt att hon ska vara klar med båda fotanordningar till genrepet samt att hon har sagt nej till oss då vi har erbjudit henne hjälp.
När hon kom så frågade jag henne direkt om hon var klar och det var hon inte. Hennes anledning till att hon inte hade sytt ett enda stygn mer sen förra gången vi träffades var att hon hade haft huvudvärk. Det var sista droppen och då tappade jag humöret. Hela gruppen har varit rätt så snälla mot henne men jag tycker inte att det är ok att göra så som hon har gjort och man måste faktiskt säga till på skarpen också, så att hon fattar att det hon gör inte är ok. Dock så verkar hon inte fatta helt men hon slutade prata med mig ett tag i alla fall.
Jag sa till henne att hon måste sy under dagen så att hon blir klar med så mycket som möjligt inför genrepet, men jag blir tokig på henne för hon sticker iväg då och då utan att säga till oss andra. Vi gissar på att det handlar om hennes rökpauser, men vi har ingen aning. Det slutade i alla fall med att jag sydde en temporär lösning så att man faktisk skulle kunna spela med båda fötterna.
Det hon har hunnit med under en vecka är att sy en anordning. Idag så sydde hon ihop två tygstycken (8 cm med rak söm), sydde på två karborband (1cm*1cm) och sydde fast en tofs(2 stygn). Resten av tiden så har hon varit borta.
Jag har sagt till henne att hon måste garantera att fotanordningarna är klara till onsdag kl 10.00. Hennes respons var att hon garanterar att hon syr klart dem idag. Vi får väl se vad som händer.
Instrumentljud och bakgrundsbeat
Emily har fått leta efter ljud hela dagen idag. Hon hittade passande ljud till 5 bakgrundsbeat, vilket räckte. Det tar så lång tid att hitta ljud som passar samt att hitta någon slags skala. Problemet var att fastän vi använde oss av en virtuell synt som skulle ha gett oss rätt skala så blev det inte riktigt så. De olika instrumenten har fortfarande olika pitch, men det går att spela och ljuden passar ljudklippen. Nu spelar vi dock inte riktigt toner från instrument utan vi har även med digitala ljud som laser. Om vi har tid att hitta bättre ljud så kommer vi använda dem, men just nu så funkar det med dessa ljud. Anledningen till att det vore bättre att ha ljud från riktiga instrument är att man då skulle vilja leka med vårt projekt under en längre tid eftersom man skulle kunna spela upp melodier.
Blockera ljus
Vi måste blockera ljuskällor för att annars funkar inte vårt system överhuvudtaget, eftersom systemet spårar vitt ljus. Inför genrepet så användes tygstycken (Anna tog med sig två lakan + Viktoria köpte ett stycke tyg), vilket blockerade ut ljus, men vi hade inte tillräckligt med tyg så vi satte de olika tygstycken på olika ställen för att blockera så mycket ljus som möjligt.
Justera programmet
Jag har lagt till ljudklippen samt gjort så att man kan spela upp samma ljud flera gånger på rad. Jag har även varit tvungen att ljustera vissa parametrar så att det uppfattas som att ljudet inte har en stor fördröjning.
* Fotanordningarna – Anna skulle ha sytt klart dem men vi hade inte så stora förväntningar.
* Hitta bättre instrumentljud till bakgrundsbeaten.
* Försöka hitta något sätt att blockera ljus från att komma till spelbanan.
* Justera programmet
Fotanordning
Anna skrev ett mail kort innan vi skulle träffas och skrev att hon inte kunde komma förrän efter 2 timmar. Detta gjorde ju så att irritationen började igen. Eftersom hon inte hade skrivit något om att hon hade sytt klart, så antog vi att hon faktiskt inte var klar men jag hoppades att det inte skulle vara så eftersom detta har varit hennes enda uppgift och hon har sagt att hon ska vara klar med båda fotanordningar till genrepet samt att hon har sagt nej till oss då vi har erbjudit henne hjälp.
När hon kom så frågade jag henne direkt om hon var klar och det var hon inte. Hennes anledning till att hon inte hade sytt ett enda stygn mer sen förra gången vi träffades var att hon hade haft huvudvärk. Det var sista droppen och då tappade jag humöret. Hela gruppen har varit rätt så snälla mot henne men jag tycker inte att det är ok att göra så som hon har gjort och man måste faktiskt säga till på skarpen också, så att hon fattar att det hon gör inte är ok. Dock så verkar hon inte fatta helt men hon slutade prata med mig ett tag i alla fall.
Jag sa till henne att hon måste sy under dagen så att hon blir klar med så mycket som möjligt inför genrepet, men jag blir tokig på henne för hon sticker iväg då och då utan att säga till oss andra. Vi gissar på att det handlar om hennes rökpauser, men vi har ingen aning. Det slutade i alla fall med att jag sydde en temporär lösning så att man faktisk skulle kunna spela med båda fötterna.
Det hon har hunnit med under en vecka är att sy en anordning. Idag så sydde hon ihop två tygstycken (8 cm med rak söm), sydde på två karborband (1cm*1cm) och sydde fast en tofs(2 stygn). Resten av tiden så har hon varit borta.
Jag har sagt till henne att hon måste garantera att fotanordningarna är klara till onsdag kl 10.00. Hennes respons var att hon garanterar att hon syr klart dem idag. Vi får väl se vad som händer.
Instrumentljud och bakgrundsbeat
Emily har fått leta efter ljud hela dagen idag. Hon hittade passande ljud till 5 bakgrundsbeat, vilket räckte. Det tar så lång tid att hitta ljud som passar samt att hitta någon slags skala. Problemet var att fastän vi använde oss av en virtuell synt som skulle ha gett oss rätt skala så blev det inte riktigt så. De olika instrumenten har fortfarande olika pitch, men det går att spela och ljuden passar ljudklippen. Nu spelar vi dock inte riktigt toner från instrument utan vi har även med digitala ljud som laser. Om vi har tid att hitta bättre ljud så kommer vi använda dem, men just nu så funkar det med dessa ljud. Anledningen till att det vore bättre att ha ljud från riktiga instrument är att man då skulle vilja leka med vårt projekt under en längre tid eftersom man skulle kunna spela upp melodier.
Blockera ljus
Vi måste blockera ljuskällor för att annars funkar inte vårt system överhuvudtaget, eftersom systemet spårar vitt ljus. Inför genrepet så användes tygstycken (Anna tog med sig två lakan + Viktoria köpte ett stycke tyg), vilket blockerade ut ljus, men vi hade inte tillräckligt med tyg så vi satte de olika tygstycken på olika ställen för att blockera så mycket ljus som möjligt.
Justera programmet
Jag har lagt till ljudklippen samt gjort så att man kan spela upp samma ljud flera gånger på rad. Jag har även varit tvungen att ljustera vissa parametrar så att det uppfattas som att ljudet inte har en stor fördröjning.
fredag 26 februari 2010
Videoklipp
Alla ljud hörs inte i detta klipp. Vi måste anpassa volymen på instrumentljuden i relation till bakgrundsbeaten på måndag.
Nu har vi något att dema på måndag :)
Eftersom Anna inte hade fixat ljusanordningen så skapade vi något temporärt idag så att vi kunde testa systemet.
Instrumentljuden passade inte så bra med bakgrundsmusiken så därför delade vi upp gruppen så att Viktoria, Hazim och jag testade vår produkt medan Emily letade upp ljud som passade till de bakgrundsbeat som hon fixade igår. Hazim hade även hittat bakgrundsbeat, som funkade jättebra, så nu har vi totalt 11st att välja bland.
Viktoria och Hazim fungerade som testare idag medan jag justerade programmet. Jag anade att ljudet skulle ligga lite efter och det tog lång tid innan Viktoria och Hazim fick känslan av att ljud faktiskt genererades då de placerade fötterna inom olika koordinater. I början var det så att ljud genererades då foten var stilla ett tag och kunde ej spela upp ljud då man sparkade lite snabbare, men nu funkar det som vi hade tänkt.
Ett problem är dock att kameran har autofokus, vilket jag inte lyckas stänga av och medan kameran fokuserar så är ej leds vita på bilden, vilket i sin tur leder till att ljud inte spelas upp. Kameran fokuserar om under hela interaktionen och anledningen till detta är att vi behöver ha det rätt så mörkt så att golvet inte reflekterar ljus till kameran. Dock så lyckades vi lösa det genom att sätta ut papper på golvet och anledningen till att detta funkar är för att kameran försöker hitta ett specifikt avstånd där kanter blir så distinkta som möjligt. Det skulle dock ha varit lättare om det hade stått någonstans men det var tur att vårt antagande stämde.
Så för att vår produkt ska fungera så måste det vara rätt så mörkt, vilket vi inte riktigt kan begära att det ska vara hela tiden då resterande grupper antagligen vill ha lampor tända. Vi behöver därav ha vikväggar eller eventuellt så får vi tejpa för de lampor som är närmast kameran.
Till nästa gång så ska jag ha med mig högtalare då min laptop ger ifrån sig lågt ljud samt hörlurar så att andra grupper inte störs av vårt testande.
Det vi kommer att göra på måndag är att fixa instrumentljud till de bakgrundsbeat som Hazim har fixat. De som används nu passar inte så bra.
Vi får hoppas att Anna har sytt klart anordningarna. Både jag och Emily har erbjudit oss att sy men hon har sagt att hon ska göra det. Om hon inte har gjort det så får vi använda oss av den lösning som användes idag. Dock så tar det tid att sätta på dem på skorna så det skulle underlätta om Anna har sytt klart dem.
Resten av gruppen har arbetat jättebra under hela kursens gång och jag har verkligen haft tur med min grupp. De andra har gjort allt som de har kunnat och jag är nöjd med de andra tre. De har haft lite skuldkänslor över att de inte har kunnat programmera och därav så har de tyckt att jag har gjort mer jämfört med dem, men sådant kan man inte göra något åt. Jag tycker att de har gjort allt utefter sina individuella förmågor, vilket är allt man kan begära, och därav så har vi gjort lika mycket (men självklart gäller inte hela det här stycket Anna).
Ett klipp kommer snart som visar hur långt vi har kommit nu.
Instrumentljuden passade inte så bra med bakgrundsmusiken så därför delade vi upp gruppen så att Viktoria, Hazim och jag testade vår produkt medan Emily letade upp ljud som passade till de bakgrundsbeat som hon fixade igår. Hazim hade även hittat bakgrundsbeat, som funkade jättebra, så nu har vi totalt 11st att välja bland.
Viktoria och Hazim fungerade som testare idag medan jag justerade programmet. Jag anade att ljudet skulle ligga lite efter och det tog lång tid innan Viktoria och Hazim fick känslan av att ljud faktiskt genererades då de placerade fötterna inom olika koordinater. I början var det så att ljud genererades då foten var stilla ett tag och kunde ej spela upp ljud då man sparkade lite snabbare, men nu funkar det som vi hade tänkt.
Ett problem är dock att kameran har autofokus, vilket jag inte lyckas stänga av och medan kameran fokuserar så är ej leds vita på bilden, vilket i sin tur leder till att ljud inte spelas upp. Kameran fokuserar om under hela interaktionen och anledningen till detta är att vi behöver ha det rätt så mörkt så att golvet inte reflekterar ljus till kameran. Dock så lyckades vi lösa det genom att sätta ut papper på golvet och anledningen till att detta funkar är för att kameran försöker hitta ett specifikt avstånd där kanter blir så distinkta som möjligt. Det skulle dock ha varit lättare om det hade stått någonstans men det var tur att vårt antagande stämde.
Så för att vår produkt ska fungera så måste det vara rätt så mörkt, vilket vi inte riktigt kan begära att det ska vara hela tiden då resterande grupper antagligen vill ha lampor tända. Vi behöver därav ha vikväggar eller eventuellt så får vi tejpa för de lampor som är närmast kameran.
Till nästa gång så ska jag ha med mig högtalare då min laptop ger ifrån sig lågt ljud samt hörlurar så att andra grupper inte störs av vårt testande.
Det vi kommer att göra på måndag är att fixa instrumentljud till de bakgrundsbeat som Hazim har fixat. De som används nu passar inte så bra.
Vi får hoppas att Anna har sytt klart anordningarna. Både jag och Emily har erbjudit oss att sy men hon har sagt att hon ska göra det. Om hon inte har gjort det så får vi använda oss av den lösning som användes idag. Dock så tar det tid att sätta på dem på skorna så det skulle underlätta om Anna har sytt klart dem.
Resten av gruppen har arbetat jättebra under hela kursens gång och jag har verkligen haft tur med min grupp. De andra har gjort allt som de har kunnat och jag är nöjd med de andra tre. De har haft lite skuldkänslor över att de inte har kunnat programmera och därav så har de tyckt att jag har gjort mer jämfört med dem, men sådant kan man inte göra något åt. Jag tycker att de har gjort allt utefter sina individuella förmågor, vilket är allt man kan begära, och därav så har vi gjort lika mycket (men självklart gäller inte hela det här stycket Anna).
Ett klipp kommer snart som visar hur långt vi har kommit nu.
Klagar på Anna
Idag så sågs vi igen p.g.a. att jag insisterade på att vi måste testa om interaktionen via fötter/skor fungerar. Jag anade nämligen att det skulle vara fördröjningar med ljud och därför så sa jag att vi måste testa och justera detta samt att måndag inte skulle räcka för att fixa det.
Gruppen beslutade därav att träffas vid 15 idag. Anna var inte med när detta beslutades men jag pratade med henne senare på kvällen i skolan och hon sa att det var ok. Jag sa även att en av dessa ljusanordningar som hon syr till skorna måste vara klar då. Hon sa att båda kan vara svårt att fixa till idag, men när jag sa att jag kunde ta dem och sy klart med hjälp av min symaskin så sa hon att hon kunde sy dem och hon gick med på att en skulle vara klar tills idag. Jag tjatade på henne om hur viktigt det var att den blev klar eftersom jag tidigare har varit så besviken på hennes bidragande i projektet.
Idag när vi möttes vid 15 så sa Viktoria att Anna hade sagt till henne för ett tag sen att hon inte kunde komma till 15och hon inte hade sytt klart ljusanordningarna. Jag blev då sur eftersom hon kunde ha kläckt ur sig det igår och låtit mig sytt klart dem till idag. Hon dök sedan upp vid 17 och kollade på vad vi gjorde i några minuter och sedan sa hon att hon skulle gå hem och sy. Jag har klagat så mycket på henne, men nu har jag tröttnat helt. Jag har ingen lust att ge henne credit för projektarbetet när vi andra har slitit så mycket för att komma någonvart med projektet. Jag hoppades att efter igår, då hon faktiskt gjorde något annat än att bara prata, skulle bidra mer till projektet och försöka delta. Vi har haft sådana stora motgångar i detta projekt och det är först denna vecka som det har sett just ut så det har aldrig varit brist på saker att göra. Det har ju heller inte hjälpt att hon har klagat på oss så fort det har gått dåligt. Även då hela gruppen har fått som uppgift att hitta ljud så har hon varit den enda som faktiskt inte ens har försökt hitta något alls.
Första gången som jag samarbetade med henne så sa hon att hon är en frilansare, så hon visste inte vilken grupp hon ville vara med i, samt att hon är en idésprutare. Det är verkligen det enda hon har gjort och jag orkar inte med personer som inte försöker hjälpa till. Hon sa förut att hon kände sig utanför i hennes tidigare grupp då de behandlade henne som att hon var i vägen. Jag tyckte att det var synd om henne men nu förstår jag varför. Hon ska ständigt prata om saker som inte har med kursen att göra och eftersom vi har så lite tid så går det inte att prata hela tiden och då är det lättare om man arbetar utan henne. Hon har ju tydligen inte förstått då jag rakt ut har sagt att vi inte har tid att prata om nya idéer samt att många av de idéer hon har haft inte går att programmera med den tid och kunskap som jag har. Jag har även sagt till henne, då hon har velat gå ner i datorsalen, att hon inte ska göra det utan att hon ska stanna kvar och hjälpa till med det som måste göras, men hon har fortfarande gått iväg. Tyvärr så är det mest positiva jag kan säga är då hon inte har varit med i grupparbetet så har projektarbetet funkat jättebra.
Gruppen beslutade därav att träffas vid 15 idag. Anna var inte med när detta beslutades men jag pratade med henne senare på kvällen i skolan och hon sa att det var ok. Jag sa även att en av dessa ljusanordningar som hon syr till skorna måste vara klar då. Hon sa att båda kan vara svårt att fixa till idag, men när jag sa att jag kunde ta dem och sy klart med hjälp av min symaskin så sa hon att hon kunde sy dem och hon gick med på att en skulle vara klar tills idag. Jag tjatade på henne om hur viktigt det var att den blev klar eftersom jag tidigare har varit så besviken på hennes bidragande i projektet.
Idag när vi möttes vid 15 så sa Viktoria att Anna hade sagt till henne för ett tag sen att hon inte kunde komma till 15och hon inte hade sytt klart ljusanordningarna. Jag blev då sur eftersom hon kunde ha kläckt ur sig det igår och låtit mig sytt klart dem till idag. Hon dök sedan upp vid 17 och kollade på vad vi gjorde i några minuter och sedan sa hon att hon skulle gå hem och sy. Jag har klagat så mycket på henne, men nu har jag tröttnat helt. Jag har ingen lust att ge henne credit för projektarbetet när vi andra har slitit så mycket för att komma någonvart med projektet. Jag hoppades att efter igår, då hon faktiskt gjorde något annat än att bara prata, skulle bidra mer till projektet och försöka delta. Vi har haft sådana stora motgångar i detta projekt och det är först denna vecka som det har sett just ut så det har aldrig varit brist på saker att göra. Det har ju heller inte hjälpt att hon har klagat på oss så fort det har gått dåligt. Även då hela gruppen har fått som uppgift att hitta ljud så har hon varit den enda som faktiskt inte ens har försökt hitta något alls.
Första gången som jag samarbetade med henne så sa hon att hon är en frilansare, så hon visste inte vilken grupp hon ville vara med i, samt att hon är en idésprutare. Det är verkligen det enda hon har gjort och jag orkar inte med personer som inte försöker hjälpa till. Hon sa förut att hon kände sig utanför i hennes tidigare grupp då de behandlade henne som att hon var i vägen. Jag tyckte att det var synd om henne men nu förstår jag varför. Hon ska ständigt prata om saker som inte har med kursen att göra och eftersom vi har så lite tid så går det inte att prata hela tiden och då är det lättare om man arbetar utan henne. Hon har ju tydligen inte förstått då jag rakt ut har sagt att vi inte har tid att prata om nya idéer samt att många av de idéer hon har haft inte går att programmera med den tid och kunskap som jag har. Jag har även sagt till henne, då hon har velat gå ner i datorsalen, att hon inte ska göra det utan att hon ska stanna kvar och hjälpa till med det som måste göras, men hon har fortfarande gått iväg. Tyvärr så är det mest positiva jag kan säga är då hon inte har varit med i grupparbetet så har projektarbetet funkat jättebra.
torsdag 25 februari 2010
Projektarbete
Igår trodde jag att jag skulle hinna bli klar med att hitta de ljudklipp som skulle behövas för instrumenten eftersom biblioteket Minim har ljud för dessa instrument. Det var dock midi-ljud som inte passade in med gruppens idé så hela gårdagen spenderade jag på att hitta klipp samt konvertera de till rätt format.
Idag kom vi äntligen igång med att fastställa hur spelytan skulle se ut. Förr så tänkte vi ha en ring på golvet där man såg vilka noter/toner som spelades. Nu använder vi oss snarare av skyltar (se bild och klippet nedan).
Anna har kommit igång nu och är mer aktiv i gruppen. Hon ansvarar för att sy ljusanordningen, men hon har fortfarande mycket kvar att göra.
Jag har nu lyckats få programmet att ge ifrån sig ljud för specifika koordinater, dock så kvarstår vissa justeringar. De ljudklipp som jag valde ut passar inte med de ljudklipp som Emily fixade med hjälp av hennes kompis, som fixade bakgrundsbeat. Därför ska vi försöka hitta några ljud som passar in imorgon. Hazim har också hittat ljudklipp, men vi har inte hunnit gå igenom dem ännu.
Problemet med ljudklippen är att gruppen vill att bakgrundsbeaten och instrumenten ska matcha varandra.
Det viktigaste är dock kvar eftersom vi har ändrat på interaktionssättet. Anna är inte klar med att sy anordningen så vi har inte testat med ljus på fötterna förrutom att Emily tejpade fast leds på sina skor och försökte generera ljud på det viset. Det funkade delvis. Problemet är att vid vissa tillfällen så täcker användaren ljuset från kameran, vilket gör att ljud ej genereras.
Eftersom vi inte har en höghastighetskamera utan vi har endast 30frames/sekund så har jag oroat mig för att användare skulle försöka interagera med ljudet så pass snabbt så att kameran hamnar efter. Dock så har idén med att interagera med skor/fötter gjort så att den hittills testade interaktionshastigheten är ok.
Klippet nedan visar en ungefär hur långt vi har kommit. Det enda jag gör är att gå runt i en cirkel med en led och genererar olika ljud på detta sätt.
Idag kom vi äntligen igång med att fastställa hur spelytan skulle se ut. Förr så tänkte vi ha en ring på golvet där man såg vilka noter/toner som spelades. Nu använder vi oss snarare av skyltar (se bild och klippet nedan).
Anna har kommit igång nu och är mer aktiv i gruppen. Hon ansvarar för att sy ljusanordningen, men hon har fortfarande mycket kvar att göra.
Jag har nu lyckats få programmet att ge ifrån sig ljud för specifika koordinater, dock så kvarstår vissa justeringar. De ljudklipp som jag valde ut passar inte med de ljudklipp som Emily fixade med hjälp av hennes kompis, som fixade bakgrundsbeat. Därför ska vi försöka hitta några ljud som passar in imorgon. Hazim har också hittat ljudklipp, men vi har inte hunnit gå igenom dem ännu.
Problemet med ljudklippen är att gruppen vill att bakgrundsbeaten och instrumenten ska matcha varandra.
Det viktigaste är dock kvar eftersom vi har ändrat på interaktionssättet. Anna är inte klar med att sy anordningen så vi har inte testat med ljus på fötterna förrutom att Emily tejpade fast leds på sina skor och försökte generera ljud på det viset. Det funkade delvis. Problemet är att vid vissa tillfällen så täcker användaren ljuset från kameran, vilket gör att ljud ej genereras.
Eftersom vi inte har en höghastighetskamera utan vi har endast 30frames/sekund så har jag oroat mig för att användare skulle försöka interagera med ljudet så pass snabbt så att kameran hamnar efter. Dock så har idén med att interagera med skor/fötter gjort så att den hittills testade interaktionshastigheten är ok.
Klippet nedan visar en ungefär hur långt vi har kommit. Det enda jag gör är att gå runt i en cirkel med en led och genererar olika ljud på detta sätt.
onsdag 24 februari 2010
Ny kamera -> back on track
Igår så träffades gruppen igen eftersom kameran som vi hade köpt inte hade den vidvinkel som vi hade förväntat oss, vilket förstörde hela vår projektidé.
Kursledaren webbkamera fungerade inte alls med Java Processing, så idén om att använda sig av två kameror för att täcka in den tänkta ytan, som ska användas till spelbanan, gick inte som planerat. Vi fick tillslut köpa en ny webbkamera som gav oss den bästa vidvinkeln hittills. Viktoria och Emily ska ha credit för det...den webbkameran är jättesvår att hitta och de lyckades tillslut. Dock så får vi fortfarande inte den ytan som skulle behövas eftersom vi hade tänkt att man ska spela toner genom att hålla en stav med ljus i ena änden i respektive hand. Ett annat problem med denna idé är att man även måste tänka på användarens längd.
Vi har istället tänkt att man ska interagera genom att sätta på ljusanordning på skor/fötter. Detta passar faktiskt vår grundidé som var att man skulle dansa fram toner. Detta gör även så att vi slipper tänka på längden hos användare och spelytan blir då större.
Jag har fått ljud och bild att fungera. Ljud kan nu spelas upp beroende på var leds befinner sig på kamerabilden. Det jag ska göra idag är att kolla om de ljud som finns i SoundCipher biblioteket (jättebra bibliotek för ljud) faktiskt motsvarar de instrument som vi vill ha.
Jag ska även försöka fixa så att vi inte behöver ange exakta koordinater varje gång vi ska sätta upp projektet, utan detta ska göras med automatik. Jag hade tänkt att om spelbanan har en distinkt färg (jmf med golvet) så kan vi utnyttja färgspårning och då kan kameran känna av var spelbanan/spelytan befinner sig och i sin tur kan man ange rutor, relativt till spelbanan, som utför de olika funktionerna som vi önskar, alltså spela upp 7 olika toner och byta intrument.
Anna kom igår och förklarade att hon inte kom i måndags för att hon trodde att vi hade lektion/seminarium igår. Det gick bättre med henne idag än tidigare, men samma sak hände idag...hon gick iväg för att kolla upp varför kursledarens webbkamera inte fungera med min dator men när hon kom tillbaka så sa hon ingenting om hon hade hittat något eller inte. Ingen i gruppen vet riktigt vad hon gör då hon går iväg för hon säger ingenting om det. Hon har dock inte klagat lika mycket på våra idéer/beslut, vilket jag uppskattar. Jag tror att hon anstränger sig mer nu och även fastän det mesta är prat och att hon försöker bossa omkring med alla, utan att faktiskt göra något hands on så är jag inte lika irriterad på henne som jag har varit tidigare.
Anna, Hazim, Viktoria och Emily satt alltså och planerade det nya interaktionssättet, medan jag satt och programmerade applikationen.
Hela gruppen ska mötas imorgon och de övriga gruppmedlemmarna ska tills imorgon hitta material som de tror kan behövas till konstruktionen av ljusanordningen samt att leta efter bakgrundsmusik. Jag ska försöka bli klar med applikationen så att det enda som är kvar är då att anpassa programmet till hur spelbanan kommer se ut samt om nya små funktionaliteter vill läggas till.
Kursledaren webbkamera fungerade inte alls med Java Processing, så idén om att använda sig av två kameror för att täcka in den tänkta ytan, som ska användas till spelbanan, gick inte som planerat. Vi fick tillslut köpa en ny webbkamera som gav oss den bästa vidvinkeln hittills. Viktoria och Emily ska ha credit för det...den webbkameran är jättesvår att hitta och de lyckades tillslut. Dock så får vi fortfarande inte den ytan som skulle behövas eftersom vi hade tänkt att man ska spela toner genom att hålla en stav med ljus i ena änden i respektive hand. Ett annat problem med denna idé är att man även måste tänka på användarens längd.
Vi har istället tänkt att man ska interagera genom att sätta på ljusanordning på skor/fötter. Detta passar faktiskt vår grundidé som var att man skulle dansa fram toner. Detta gör även så att vi slipper tänka på längden hos användare och spelytan blir då större.
Jag har fått ljud och bild att fungera. Ljud kan nu spelas upp beroende på var leds befinner sig på kamerabilden. Det jag ska göra idag är att kolla om de ljud som finns i SoundCipher biblioteket (jättebra bibliotek för ljud) faktiskt motsvarar de instrument som vi vill ha.
Jag ska även försöka fixa så att vi inte behöver ange exakta koordinater varje gång vi ska sätta upp projektet, utan detta ska göras med automatik. Jag hade tänkt att om spelbanan har en distinkt färg (jmf med golvet) så kan vi utnyttja färgspårning och då kan kameran känna av var spelbanan/spelytan befinner sig och i sin tur kan man ange rutor, relativt till spelbanan, som utför de olika funktionerna som vi önskar, alltså spela upp 7 olika toner och byta intrument.
Anna kom igår och förklarade att hon inte kom i måndags för att hon trodde att vi hade lektion/seminarium igår. Det gick bättre med henne idag än tidigare, men samma sak hände idag...hon gick iväg för att kolla upp varför kursledarens webbkamera inte fungera med min dator men när hon kom tillbaka så sa hon ingenting om hon hade hittat något eller inte. Ingen i gruppen vet riktigt vad hon gör då hon går iväg för hon säger ingenting om det. Hon har dock inte klagat lika mycket på våra idéer/beslut, vilket jag uppskattar. Jag tror att hon anstränger sig mer nu och även fastän det mesta är prat och att hon försöker bossa omkring med alla, utan att faktiskt göra något hands on så är jag inte lika irriterad på henne som jag har varit tidigare.
Anna, Hazim, Viktoria och Emily satt alltså och planerade det nya interaktionssättet, medan jag satt och programmerade applikationen.
Hela gruppen ska mötas imorgon och de övriga gruppmedlemmarna ska tills imorgon hitta material som de tror kan behövas till konstruktionen av ljusanordningen samt att leta efter bakgrundsmusik. Jag ska försöka bli klar med applikationen så att det enda som är kvar är då att anpassa programmet till hur spelbanan kommer se ut samt om nya små funktionaliteter vill läggas till.
tisdag 23 februari 2010
Seminarium 11: Projektarbete
Eftersom det hade snöat så mycket så var alla försenade. Anna dök dock aldrig upp, vilket vi inte har någon aning om varför.
Jag köpte en ny kamera i fredags. Väldigt många modeller var slut eftersom de är utgående modeller och de nya kommer nästa månad. Det var så typiskt. Vi hade bestämt oss för att inte ta samma märke som förrut eftersom tejpen hade lossnat från delen som ställer in fokuset på kameran, vilket gjorde så att kameran var oanvändbar i vårt projektarbete. Denna kamera hade dock en snävare vidvi nkel, vilket gjorde så att banan måste göras om. Vidvinkeln var så snäv så att det knappt blev någon bana. Hela vår idé bygger på att man ska röra sig för generera ljud, men med denna kamera så täcktes en så liten yta in så att man inte behöver röra på sig. Detta gjorde så att vi har försökt tänka om hur vi ska göra med projektet. Vi kommer försöka med kursledarens kamera och om detta inte går så ska vi försöka använda oss av flera kameror som tillsammans täcker in hela spelbanan.
Viktoria och Emily inhandlade material till pinnarna/stavarna som ska användas för att generera ljud samt tyg som ringen ska bestå av.
Jag har äntligen lyckats fixa så att olika typer av färger genererar ljud, så nu kan vi spåra pinnarna/stavarna och generera ljud då de finns med på bild. Nästa steg för mig är att försöka utnyttja koordinater i bilden för att generera olika typer av ljud. Java Processing verkar inte tycka om klassdefinitioner, vilket har gjort det jättesvårt att använda sig av trådning. Vi ska försöka lösa detta under tisdag eftermiddag och se hur lång vi kommer. Jag mailade Anna om detta och vi får se om hon dyker upp.
Det kommer att bli tufft att få ihop projektet till måndag.
Jag köpte en ny kamera i fredags. Väldigt många modeller var slut eftersom de är utgående modeller och de nya kommer nästa månad. Det var så typiskt. Vi hade bestämt oss för att inte ta samma märke som förrut eftersom tejpen hade lossnat från delen som ställer in fokuset på kameran, vilket gjorde så att kameran var oanvändbar i vårt projektarbete. Denna kamera hade dock en snävare vidvi nkel, vilket gjorde så att banan måste göras om. Vidvinkeln var så snäv så att det knappt blev någon bana. Hela vår idé bygger på att man ska röra sig för generera ljud, men med denna kamera så täcktes en så liten yta in så att man inte behöver röra på sig. Detta gjorde så att vi har försökt tänka om hur vi ska göra med projektet. Vi kommer försöka med kursledarens kamera och om detta inte går så ska vi försöka använda oss av flera kameror som tillsammans täcker in hela spelbanan.
Viktoria och Emily inhandlade material till pinnarna/stavarna som ska användas för att generera ljud samt tyg som ringen ska bestå av.
Jag har äntligen lyckats fixa så att olika typer av färger genererar ljud, så nu kan vi spåra pinnarna/stavarna och generera ljud då de finns med på bild. Nästa steg för mig är att försöka utnyttja koordinater i bilden för att generera olika typer av ljud. Java Processing verkar inte tycka om klassdefinitioner, vilket har gjort det jättesvårt att använda sig av trådning. Vi ska försöka lösa detta under tisdag eftermiddag och se hur lång vi kommer. Jag mailade Anna om detta och vi får se om hon dyker upp.
Det kommer att bli tufft att få ihop projektet till måndag.
Seminarium 10: Projektarbete
Jag hittade ett exempel i kursboken Making Things Talk där de använder sig av colortracking, vilket jag tycker är en bra idé att använda sig av. Vi skulle då kunna spåra leds, eftersom ljuset kommer att motsvara de vitaste delarna i varje bild som fångas upp i med hjälp av kameran. Detta exempel fungerade dock inte.
Kommentarer kring valet av Java Processing:
---------------------------------------
+ Den har exempelkod.
+ Jag har tidigare erfarenhet av Java.
+ Väldigt många använder sig av Java Processing i samband med interaktion, så det finns bibliotek som man kan lägga till.
- Jag tycker att Java Processing gör det svårare för vana programmerare med tanke på den korta tiden vi har på oss.
- Dålig dokumentation jämfört med hur Java API brukar se ut.
- Exemplen som finns är inte så avancerade. Vi vill ju använda oss av både ljud och kamera, vilket är väldigt svårt att kombinera i Processing.
Jag blir tokig på Java Processing. Att få en sak att fungera är väldigt lätt, vi fick kameran att fungera och vi får ut en bild. Jag vill dock använda mig av ljudtrådar så att ljud genereras då det lyser vitt i kameran, men det har inte gått att fixa idag. För att initiera ljud så måste jag använda mig av this pekaren, och det står inte i dokumentationen varför det ska vara this eller snarare vad this är för typ då jag ej får använda mig av en klassdefinition.
Anna har sagt att de lyckades med både kamera och ljud i deras prototyp, men vid redovisningen så tyckte jag att de sa att ljudet inte fungerade samtidigt som kameran. Detta visade sig stämma då Johan(från samma prototypgrupp som Anna) kom och hjälpte till genom att visa sin kod. Anna sa sedan att hon aldrig hade haft tillgång till koden och att hon inte hade varit med och programmerat prototypen.
Under det här och förra seminariet så har Anna försökt att få mig att följa med till en datorsal så att hon även har tillgång till en dator. Problemet är dock att resten av gruppen behöver använda sig av kameran för att konstruera ringen som ska ange var lysdioden behöver vara för att generera ett ljud och jag behöver kameran för att programmera. Anna har därav gått iväg till datorsalar medan vi har suttit vid torget och försökt lista ut hur vi ska gå tillväga.
Detta har lett till att det känns som att hon distanserar sig från gruppen. Då hon kommer tillbaka så har hon oftast inte kommit med något resultat eller någon förklaring på vad hon har letat efter.
Anna har kommit med många idéer om hur jag ska programmera men det är väldigt avancerade idéer som tar tid att fixa. Hon vill exempelvis att jag ska skriva ett program som spårar former, vilket är tidskrävande och eftersom jag inte kan Java Processor så har jag sagt att detta inte går om ingen annan kan hjälpa till att programmera eftersom jag fortfarande inte har fått ljud att fungera tillsammans med bilder. Däremot så fungerar spårning av färg nu.
Anna kallar sig själv för idésprutare och det är en bra sak, men för övrigt så har hon inte hjälp till. Hon ska ständigt diskutera nya lösningar med mig samt diskutera alla fel som jag har gjort eftersom allt inte fungerar. Dock så har hon inte programmerat något alls på detta projekt så mitt problem med Anna är att hon vill prata så mycket så att jag inte hinner testa och felsöka vår kod.
Vår kamera gick sönder idag efter en dags användning, vilket satte extra press på hela gruppen. De andra gruppmedlemmarna hade tagit mått samt byggt upp en prototyp av ringen som vi skulle ha använt. Anna gjorde dock inte situationen bättre genom att beskylla de andra för att ha haft sönder kameran genom att ha varit för hårdhänta.
Hela denna dag bidrog till komplikationer med samarbetet med Anna. Det hjälper heller inte att hon försvinner då och då utan att meddela gruppen var hon tar vägen. Jag antar att hon tar rökpauser eftersom jag vet att hon röker rätt så mycket, men det vore bra om vi visste var hon tog vägen. Detta har gjort så att hon missar många beslut som tas.
Nedan ser vi en bild på kameran som monteras i taket samt i nästa bild så syns kartonger/stolar som visar ungefär hur stor spelbanan/ringen skulle bli.
Kommentarer kring valet av Java Processing:
---------------------------------------
+ Den har exempelkod.
+ Jag har tidigare erfarenhet av Java.
+ Väldigt många använder sig av Java Processing i samband med interaktion, så det finns bibliotek som man kan lägga till.
- Jag tycker att Java Processing gör det svårare för vana programmerare med tanke på den korta tiden vi har på oss.
- Dålig dokumentation jämfört med hur Java API brukar se ut.
- Exemplen som finns är inte så avancerade. Vi vill ju använda oss av både ljud och kamera, vilket är väldigt svårt att kombinera i Processing.
Jag blir tokig på Java Processing. Att få en sak att fungera är väldigt lätt, vi fick kameran att fungera och vi får ut en bild. Jag vill dock använda mig av ljudtrådar så att ljud genereras då det lyser vitt i kameran, men det har inte gått att fixa idag. För att initiera ljud så måste jag använda mig av this pekaren, och det står inte i dokumentationen varför det ska vara this eller snarare vad this är för typ då jag ej får använda mig av en klassdefinition.
Anna har sagt att de lyckades med både kamera och ljud i deras prototyp, men vid redovisningen så tyckte jag att de sa att ljudet inte fungerade samtidigt som kameran. Detta visade sig stämma då Johan(från samma prototypgrupp som Anna) kom och hjälpte till genom att visa sin kod. Anna sa sedan att hon aldrig hade haft tillgång till koden och att hon inte hade varit med och programmerat prototypen.
Under det här och förra seminariet så har Anna försökt att få mig att följa med till en datorsal så att hon även har tillgång till en dator. Problemet är dock att resten av gruppen behöver använda sig av kameran för att konstruera ringen som ska ange var lysdioden behöver vara för att generera ett ljud och jag behöver kameran för att programmera. Anna har därav gått iväg till datorsalar medan vi har suttit vid torget och försökt lista ut hur vi ska gå tillväga.
Detta har lett till att det känns som att hon distanserar sig från gruppen. Då hon kommer tillbaka så har hon oftast inte kommit med något resultat eller någon förklaring på vad hon har letat efter.
Anna har kommit med många idéer om hur jag ska programmera men det är väldigt avancerade idéer som tar tid att fixa. Hon vill exempelvis att jag ska skriva ett program som spårar former, vilket är tidskrävande och eftersom jag inte kan Java Processor så har jag sagt att detta inte går om ingen annan kan hjälpa till att programmera eftersom jag fortfarande inte har fått ljud att fungera tillsammans med bilder. Däremot så fungerar spårning av färg nu.
Anna kallar sig själv för idésprutare och det är en bra sak, men för övrigt så har hon inte hjälp till. Hon ska ständigt diskutera nya lösningar med mig samt diskutera alla fel som jag har gjort eftersom allt inte fungerar. Dock så har hon inte programmerat något alls på detta projekt så mitt problem med Anna är att hon vill prata så mycket så att jag inte hinner testa och felsöka vår kod.
Vår kamera gick sönder idag efter en dags användning, vilket satte extra press på hela gruppen. De andra gruppmedlemmarna hade tagit mått samt byggt upp en prototyp av ringen som vi skulle ha använt. Anna gjorde dock inte situationen bättre genom att beskylla de andra för att ha haft sönder kameran genom att ha varit för hårdhänta.
Hela denna dag bidrog till komplikationer med samarbetet med Anna. Det hjälper heller inte att hon försvinner då och då utan att meddela gruppen var hon tar vägen. Jag antar att hon tar rökpauser eftersom jag vet att hon röker rätt så mycket, men det vore bra om vi visste var hon tog vägen. Detta har gjort så att hon missar många beslut som tas.
Nedan ser vi en bild på kameran som monteras i taket samt i nästa bild så syns kartonger/stolar som visar ungefär hur stor spelbanan/ringen skulle bli.
Seminarium 9: Projektarbete
Jag ligger efter med bloggen så jag lägger in det som jag skrev för just den dagen.
Vi fortsatte med projektarbetet under hela seminariumet.
Anna har nu sagt att hon ska vara med i vår grupp, vilket jag tror kan vara bra eftersom hon redan har erfarenhet med att använda sig av info från en kamera då hon var med i hypnosgruppen.
Jag har tidigare lagt in ett klipp på Virtual Drum och vi vill utnyttja själva idén(som syns i klippet) med att använda sig av leds för att interagera med kameran.
Eftersom Anna är den med mest erfarenhet av kameror så har vi lyssnat väldigt mycket på hennes åsikter. Hon föreslog en webbkamera från Trust(som vi åkte och köpte) eftersom hon själv använder den hemma. Hon har även föreslagit att vi använder oss av Java Processing som hon har gjort. Hon har sagt att hon inte kallar sig expert inom kodning men att hon förstår programmering och att hon gärna vill vara med och programmera, vilket kommer att underlätta min roll.
Anna ville inte åka och köpa kameran själv och ingen av de andra verkade vilja åka, så jag följde med fastän jag tyckte att det vore bättre att jag satt och programmerade. De andra delade inte samma åsikt.
Resten av dagen gick åt till att få Java Processing att kommunicera med QuickTime, vilket behövs då man använder sig av en kamera.
Jag börjar dock få lite problem med Anna eftersom hon lägger sig i så mycket när jag försökte lösa problemet med QuickTime på min dator. Hon låter mig inte tänka utan hon vet bäst och när det inte funkar så är det jag som har gjort fel. Det stämmer delvis men det hade med att jag inte var klar med felsökningen. Just för den versionen av Java Processing, som vi använde, har en bugg som gör att man måste installera och avinstallera vissa program, vilket löste hela problemet.
Vi fortsatte med projektarbetet under hela seminariumet.
Anna har nu sagt att hon ska vara med i vår grupp, vilket jag tror kan vara bra eftersom hon redan har erfarenhet med att använda sig av info från en kamera då hon var med i hypnosgruppen.
Jag har tidigare lagt in ett klipp på Virtual Drum och vi vill utnyttja själva idén(som syns i klippet) med att använda sig av leds för att interagera med kameran.
Eftersom Anna är den med mest erfarenhet av kameror så har vi lyssnat väldigt mycket på hennes åsikter. Hon föreslog en webbkamera från Trust(som vi åkte och köpte) eftersom hon själv använder den hemma. Hon har även föreslagit att vi använder oss av Java Processing som hon har gjort. Hon har sagt att hon inte kallar sig expert inom kodning men att hon förstår programmering och att hon gärna vill vara med och programmera, vilket kommer att underlätta min roll.
Anna ville inte åka och köpa kameran själv och ingen av de andra verkade vilja åka, så jag följde med fastän jag tyckte att det vore bättre att jag satt och programmerade. De andra delade inte samma åsikt.
Resten av dagen gick åt till att få Java Processing att kommunicera med QuickTime, vilket behövs då man använder sig av en kamera.
Jag börjar dock få lite problem med Anna eftersom hon lägger sig i så mycket när jag försökte lösa problemet med QuickTime på min dator. Hon låter mig inte tänka utan hon vet bäst och när det inte funkar så är det jag som har gjort fel. Det stämmer delvis men det hade med att jag inte var klar med felsökningen. Just för den versionen av Java Processing, som vi använde, har en bugg som gör att man måste installera och avinstallera vissa program, vilket löste hela problemet.
måndag 15 februari 2010
Seminarium 8: Projektarbete
Vi har tänkt att projektet ska vara av lite större skala och ska fungera som ett spel ungefär som Pong gruppen, vilket jag nämnde tidigare. Vi har då tänkt oss att man ska använda sig av två distinkta föremål i var sin hand och beroende på var man placerar dessa föremål så spelas olika ljud upp.
Jag hann inte vara med så mycket under detta seminarium, men tanken är att vi ska använda oss av en kamera, som ska befinna sig ovanför användaren, för att spåra en användares rörelser. Nedan har vi en konceptbild som illustrerar detta.
Det finns önskemål att man även ska kunna ändra ljudet beroende på om man rör föremålen i höjdled, vilket betyder att vi antingen behöver använda triangulering mellan olika frames för att kunna utvinna djupinformation i en 2D bild.
Det jag är orolig för är att detta är lite för stort projekt med tanke på den tid vi har kvar, men jag hoppas att vi kan skala ner projektet till en början och sedan lägga till features om vi har tid över.
Anna kanske kommer att vara med i gruppen, som just nu består av mig, Hazim, Viktoria och Emily. Problemet är dock att hon är osäker på vilket projekt hon vill hålla på med och hon behöver tänka på saken. Anledningen till att detta är ett problem är projektets tidsbegränsning samt att det blir svårare att fördela arbetet om en person kanske är med i gruppen.
Jag hann inte vara med så mycket under detta seminarium, men tanken är att vi ska använda oss av en kamera, som ska befinna sig ovanför användaren, för att spåra en användares rörelser. Nedan har vi en konceptbild som illustrerar detta.
Det finns önskemål att man även ska kunna ändra ljudet beroende på om man rör föremålen i höjdled, vilket betyder att vi antingen behöver använda triangulering mellan olika frames för att kunna utvinna djupinformation i en 2D bild.
Det jag är orolig för är att detta är lite för stort projekt med tanke på den tid vi har kvar, men jag hoppas att vi kan skala ner projektet till en början och sedan lägga till features om vi har tid över.
Anna kanske kommer att vara med i gruppen, som just nu består av mig, Hazim, Viktoria och Emily. Problemet är dock att hon är osäker på vilket projekt hon vill hålla på med och hon behöver tänka på saken. Anledningen till att detta är ett problem är projektets tidsbegränsning samt att det blir svårare att fördela arbetet om en person kanske är med i gruppen.
SunSpot exempel
Det första klippet visar hur man kan kontrollera en robot med hjälp av en SunSpot.
De övriga klippen har med ljud att göra, vilket kan hjälpa oss att forma idén.
Eftersom vi vill göra ett större projekt, jämfört med prototypen, där man kan interagera med ljud via rörelser så är virtual drum ett bra exempel att ha i åtanke.
De övriga klippen har med ljud att göra, vilket kan hjälpa oss att forma idén.
Eftersom vi vill göra ett större projekt, jämfört med prototypen, där man kan interagera med ljud via rörelser så är virtual drum ett bra exempel att ha i åtanke.
lördag 13 februari 2010
Seminarium 7: SunSpot
Detta var den sista controller som kursen går igenom.
Det som lockar en att använda just denna i projektet är att den är trådlös och att den redan har ett antal sensorer direkt kopplad till den.
Jag, Hazim, Anna och Alexandra hann bara använda oss av de färdiga programmen (via CD:n) då vi testade SunSpoten. Programmet jag fastnade mest för var AirText som visar text då man skakar SunSpoten, vilket går att se i klippet nedan.
Det är alltså en rad med LED:s där man då har beräknat vilka LED:s som ska lysa vid ett visst tillfälle för att visa en bokstav. Detta påminde mig om ett klipp som jag såg tidigare då jag kollade på exempel då man använde sig av Arduino. Klippet finns nedan och innehåller flera projekt, men det jag syftar på är 3D orb. De använder sig av en cirkel med LED:s som roterar och på så vis skapar illusionen av en sfär.
Det som gör mig orolig med SunSpot är att jag har hört att den kan vara svårare att använda i projekt än arduino och phidget. Eftersom vi har gått igenom phidgets mer grundligt, då prototypen använde sig av den, så skulle det vara enklare att fortsätta med den.
Det som lockar en att använda just denna i projektet är att den är trådlös och att den redan har ett antal sensorer direkt kopplad till den.
Jag, Hazim, Anna och Alexandra hann bara använda oss av de färdiga programmen (via CD:n) då vi testade SunSpoten. Programmet jag fastnade mest för var AirText som visar text då man skakar SunSpoten, vilket går att se i klippet nedan.
Det är alltså en rad med LED:s där man då har beräknat vilka LED:s som ska lysa vid ett visst tillfälle för att visa en bokstav. Detta påminde mig om ett klipp som jag såg tidigare då jag kollade på exempel då man använde sig av Arduino. Klippet finns nedan och innehåller flera projekt, men det jag syftar på är 3D orb. De använder sig av en cirkel med LED:s som roterar och på så vis skapar illusionen av en sfär.
Det som gör mig orolig med SunSpot är att jag har hört att den kan vara svårare att använda i projekt än arduino och phidget. Eftersom vi har gått igenom phidgets mer grundligt, då prototypen använde sig av den, så skulle det vara enklare att fortsätta med den.
Seminarium 7: Augmented reality med Alex Olwal
Jag har tidigare hört lite om augmented reality då Alex var gästföreläsare i kursen Avancerad grafik och interaktion, men det var intressant att han fokuserade sig mer på exempel denna gång. Det exemplet som fascinerade mig mest var fogscreen, där man interagerar med en skärm som består av vattenånga. Interaktionen görs med hjälp av LED:s. Jag har tagit tre klipp av skärmen där de två första förklarar hur skärmen funkar, men den andra är mer tekniskt beskrivande. I det tredje klippet så får man se interaktionen med LED:s.
Exempel på Arduino som använder ljud
Jag har tittat lite efter vad man kan göra med Arduino i samband med ljud inför projektarbetet.
Nedan finns två exempel.
Detta klipp använder sig av Danger Shield där ljud kan spelas upp genom att man använder sig av sliders och knappar.
I nästa klipp så kan man se att ljud kommer från ett antal stepper motorer som är kopplad till en Arduino.
Nedan finns två exempel.
Detta klipp använder sig av Danger Shield där ljud kan spelas upp genom att man använder sig av sliders och knappar.
I nästa klipp så kan man se att ljud kommer från ett antal stepper motorer som är kopplad till en Arduino.
onsdag 3 februari 2010
Seminarium 6: Arduino introduceras
Nu när prototypningen är klar så är det dags att gå vidare till de mer komplicerade kretskorten, vilket var precis det som jag kände då vi pratade om Arduino. Anledningen till att det kändes mer komplicerat var för att nu måste man även tänka på att koppla kretsar rätt med alla små elektroniska komponenter, vilket vi inte gjorde i gruppen då vi använde oss av phidgets.
Jag har läst en elektronikkurs/digitalteknikkurs på KTH men det har inte varit så praktiskt och därav så var det skönt att vi började med att färska upp minnet samt att titta på det praktiska. Att skriva programmen var inte avancerat för min del pga har programmerat i Java och C++ innan, vilket var en lättnad. Jag får dock känslan att möjligheterna utökas med Arduino jämfört med phidgets.
Vi testade att koppla in en fläkt, piezo, dioder och ultraljudsensor men det var ingen av de som jag kände att jag verkligen ville ha med i projektet.
Vi har väl pratat lite om att det skulle vara kul om man kunde utöka prototypen ungefär som Pong-gruppen...alltså att flera personer interagerar med varandra med rörelser och i vårat fall ljud i en större miljö. Så istället för att begränsa detta till en box, som prototypen, så skulle man kunna utnyttja ett helt rum.
Under seminariet så pratade vi även om de två sista texterna som vi inte hann med under seminarium 2. Jag höll med gruppen om att den sista texten gav samma känsla som BigBrother och personligen så skulle jag inte vilja ha sådana sensorer som "talade" om vad jag hade för mig även om man kan stänga av dem. Möjligheten att stänga av en sensor ändrar inte på denna åsikt eftersom det skulle kunna tolkas som att jag döljer något om jag stänger av den, dock förstår jag att andra kan känna att dem har större valfrihet om dem får välja om en sensor är på eller av.
Seminarium 5: Sista delen av prototypning
Detta seminarium var det sista tillfället för prototypningen och den avslutades med att varje grupp fick redovisa resultaten.
Nedan ser ni bilder på vår prototyp som heter SoundString. Jag förklarade idén i ett tidigare inlägg.
Denna gång dekorerade vi kartongen, satte dit koppartråden och lade till ljud som spelades upp då man rör koppartråden.
Koppartråden var rätt så tjock men det fungerade bra med två av de tre touchsensorerna som vi använde. Vi stack ner koppartråden i ett av hållen på varje touchsensor men på den tredje så gick inte tråden igenom eftersom hålen var mindre, vilket resulterade i att den var lite segare på att ge en respons och man var tvungen att vara lite mer försiktig så att koppartråden inte förflyttades.
Med hjälp av koppartråden så kunde vi förlänga touchsensorn så att sensorn ger utslag då man rör vid koppartråden.
Dekorationen och anordningen ansvarade de övriga gruppmedlemmarna för medan jag ansvarade för programmering.
Att sitta med javax.sound biblioteket var inte lika lätt som förväntat och den tutorial jag följde visade sig inte fungera, vilket satte press på hela projektet eftersom att spela upp ljud vid events var själva poängen med projektet. Det fungerade tillslut och nedan ser vi ett klipp på resultatet då vi endast lade in pianoljud till vardera sträng.
Eftersom vi hade tid över så valde vi att lägga till en slider som hade funktionen att beroende på vilket läge den var i så spelades olika typer av ljud upp. Vi valde piano, gitarr, ukulele och xylofon. Vi tejpade fast den på ena sidan av boxen och slutresultatet syns i klippet nedan.
I slutet fick alla gå runt och testa andras prototyper och intrycket som jag fick var att vår prototyp var uppskattad, men att många ville testa att röra vid flera strängar samtidigt samt att ljuden skulle variera samtidigt som man drar i slidern. För att åstadkomma detta så behöver man använda sig av multithreading, vilket vi funderade på att göra, men med tanke på tidsbegränsningen, brist på erfarenhet samt att detta endast var en prototyp så implementerades inte detta. Däremot så är det en bra idé att med det i projektet.
En annan sak var att i prototypningen så används flera ljudfiler för att spela upp varje ljud, men man skulle kunna lägga till en syntesizer för att ändra på en ljudfil för att få olika ljud. Detta är också något som bör tas med till projektet.
Fick även titta på alla andras prototyper och det är fascinerande vad man kan åstadkomma med phidgets. Det var en grupp som hade en skål med en RFID-läsare och beroende på vilket objekt man lade in i skålen, förutsatt att objekten har en RFID-tag så sattes olika spellistor till musikspelaren igång. När jag såg prototypen så tyckte jag att det var jätteläckert och man tror att det är mer avancerat, rent tekniskt, än vad det egentligen var.
En annan grupp grundade sin prototyp på idén att beroende på hur mycket ett objekt lutade så skulle detta objekt justeras så att den inte lutade. Resultatet var ett spel med en labyrint och en kula som skulle förflyttas i labyrinten. Labyrinten vinklades beroende på accelerometerns position.
Dessa två prototyper fastnade jag lite extra för, men det finns säkert mer info om de på kurshemsidan.
Det här är en av de roligaste kurserna som jag har deltagit i och nu har jag en grundläggande kunskap om hur phidgets fungerar. Problemet är dock att jag inte riktigt vet hur vi går vidare från vår prototyp till ett projekt, men detta klarnar förhoppningsvis då vi Arduino och SunSpot introduceras.
Nedan ser ni bilder på vår prototyp som heter SoundString. Jag förklarade idén i ett tidigare inlägg.
Denna gång dekorerade vi kartongen, satte dit koppartråden och lade till ljud som spelades upp då man rör koppartråden.
Koppartråden var rätt så tjock men det fungerade bra med två av de tre touchsensorerna som vi använde. Vi stack ner koppartråden i ett av hållen på varje touchsensor men på den tredje så gick inte tråden igenom eftersom hålen var mindre, vilket resulterade i att den var lite segare på att ge en respons och man var tvungen att vara lite mer försiktig så att koppartråden inte förflyttades.
Med hjälp av koppartråden så kunde vi förlänga touchsensorn så att sensorn ger utslag då man rör vid koppartråden.
Dekorationen och anordningen ansvarade de övriga gruppmedlemmarna för medan jag ansvarade för programmering.
Att sitta med javax.sound biblioteket var inte lika lätt som förväntat och den tutorial jag följde visade sig inte fungera, vilket satte press på hela projektet eftersom att spela upp ljud vid events var själva poängen med projektet. Det fungerade tillslut och nedan ser vi ett klipp på resultatet då vi endast lade in pianoljud till vardera sträng.
Eftersom vi hade tid över så valde vi att lägga till en slider som hade funktionen att beroende på vilket läge den var i så spelades olika typer av ljud upp. Vi valde piano, gitarr, ukulele och xylofon. Vi tejpade fast den på ena sidan av boxen och slutresultatet syns i klippet nedan.
I slutet fick alla gå runt och testa andras prototyper och intrycket som jag fick var att vår prototyp var uppskattad, men att många ville testa att röra vid flera strängar samtidigt samt att ljuden skulle variera samtidigt som man drar i slidern. För att åstadkomma detta så behöver man använda sig av multithreading, vilket vi funderade på att göra, men med tanke på tidsbegränsningen, brist på erfarenhet samt att detta endast var en prototyp så implementerades inte detta. Däremot så är det en bra idé att med det i projektet.
En annan sak var att i prototypningen så används flera ljudfiler för att spela upp varje ljud, men man skulle kunna lägga till en syntesizer för att ändra på en ljudfil för att få olika ljud. Detta är också något som bör tas med till projektet.
Fick även titta på alla andras prototyper och det är fascinerande vad man kan åstadkomma med phidgets. Det var en grupp som hade en skål med en RFID-läsare och beroende på vilket objekt man lade in i skålen, förutsatt att objekten har en RFID-tag så sattes olika spellistor till musikspelaren igång. När jag såg prototypen så tyckte jag att det var jätteläckert och man tror att det är mer avancerat, rent tekniskt, än vad det egentligen var.
En annan grupp grundade sin prototyp på idén att beroende på hur mycket ett objekt lutade så skulle detta objekt justeras så att den inte lutade. Resultatet var ett spel med en labyrint och en kula som skulle förflyttas i labyrinten. Labyrinten vinklades beroende på accelerometerns position.
Dessa två prototyper fastnade jag lite extra för, men det finns säkert mer info om de på kurshemsidan.
Det här är en av de roligaste kurserna som jag har deltagit i och nu har jag en grundläggande kunskap om hur phidgets fungerar. Problemet är dock att jag inte riktigt vet hur vi går vidare från vår prototyp till ett projekt, men detta klarnar förhoppningsvis då vi Arduino och SunSpot introduceras.
måndag 1 februari 2010
Liten kom ihåg sak inför seminarium 5
Skrivit klart programmet, men testningen återstår.
Viktoria och Emily har köpt koppartråd
Ljud som kan användas finns på följande hemsida.
Gruppen skulle egentligen ha träffats vid kl 9.00 idag men jag kan inte komma förrän kl 10. Resten av gruppen fixar dock anordningen så får vi testa programmet och välja ljudfiler från kl 10.
Viktoria och Emily har köpt koppartråd
Ljud som kan användas finns på följande hemsida.
Gruppen skulle egentligen ha träffats vid kl 9.00 idag men jag kan inte komma förrän kl 10. Resten av gruppen fixar dock anordningen så får vi testa programmet och välja ljudfiler från kl 10.
Olles förslag på projekt
Under seminarium 4 så kom Olle med förslag på projekt som spann vidare på vår prototyp.
Förslaget var att istället för strängar så kunde vi inrikta oss på tangenter på ett piano/keyboard. Idén var att om man trycker ner en tangent så ska noten för den specifika tangenten variera beroende på om man håller ner tangenten och rör fingret upp eller ner, alltså en motsvarighet till ”svaj” på elgitarr.
Ett annat liknande förslag var att istället för att använda sig av en riktig pedal då man spelar piano eller gitarr så kan man spåra rörelser hos en användare istället. Om man vill använda sig av detta förslag så måste man nog tänka efter lite extra vad som är naturligt för användaren. När jag har spelat piano så vilar jag ofta foten på pedalen och utan pedalen så skulle det bli ansträngande för mig. Detta gäller dock om man vill använda samma rörelsemönster.
Rent allmänt så anser jag att lägga till funktioner till befintliga system är ok men att ersätta en befintlig funktion med en ny är betydligt svårare.
Dessa förslag är dock bra att ha i åtanke och jag tyckte väldigt mycket om det första förslaget.
Förslaget var att istället för strängar så kunde vi inrikta oss på tangenter på ett piano/keyboard. Idén var att om man trycker ner en tangent så ska noten för den specifika tangenten variera beroende på om man håller ner tangenten och rör fingret upp eller ner, alltså en motsvarighet till ”svaj” på elgitarr.
Ett annat liknande förslag var att istället för att använda sig av en riktig pedal då man spelar piano eller gitarr så kan man spåra rörelser hos en användare istället. Om man vill använda sig av detta förslag så måste man nog tänka efter lite extra vad som är naturligt för användaren. När jag har spelat piano så vilar jag ofta foten på pedalen och utan pedalen så skulle det bli ansträngande för mig. Detta gäller dock om man vill använda samma rörelsemönster.
Rent allmänt så anser jag att lägga till funktioner till befintliga system är ok men att ersätta en befintlig funktion med en ny är betydligt svårare.
Dessa förslag är dock bra att ha i åtanke och jag tyckte väldigt mycket om det första förslaget.
söndag 31 januari 2010
Seminarium 4: Prototypning
På detta seminarium så började vi med prototypning.
Gruppen som jag ingår i just nu kallas för Sound String och de övriga gruppmedlemmarna är: Emelie, Viktoria och Hazim.
Prototypningen ska vara klar efter två seminariepass och därav så ansåg jag att det var viktigt att vi valde ett område som är genomförbart på denna korta tid samt att det fanns möjligheter att utveckla denna idé till ett projektarbete. Jag ville även rikta in mig på att det vi valde skulle vara kul för användare att testa snarare än att det skulle vara till nytta.
Vi började därav med att leta efter andra projekt som använde sig av phidget och fann då detta klipp som ligger till grund till vår prototyp.
Klippet visar ett flertal projekt men det vi fastnade för var projektet ”Waterfall Harp”, som är ett litet vattenfall med tre strålar och då en användare bröt en stråle så spelades ljud upp. Eftersom vattenfallet hade lampa/lampor i botten så användes tre ljussensorer för att se vilken stråle användaren interagerade med och beroende på detta så spelades ett specifikt ljud.
Jag tyckte att det skulle vara kul att använda sig av ljus istället för vatten, men just för prototypen så behövs bara mekanismen visas och då var det en bättre idé att använda sig av strängar för då kan vi använda oss av trycket på strängen och beroende på trycket så kan vi även variera ljudet.
Vi hade tänkt att då man drar i en sträng så ska det finnas en vikt som pressas mot trycksensorn, men detta fungerade inte riktigt eftersom trycksensorn ej har den känslighet som vi var ute efter och vi bestämde oss därav att använda oss av touchsensor. Nackdelen med den är dock att den i princip ger två utsignaler, 0 då ström leds bort från sensorn eller 999/998 i övriga fall.
Strängarna hade vi först tänkt skulle representeras av vanlig tråd, men det var en bättre idé att utnyttja att människan leder elektricitet och därav använda oss av strängar som är elektriskt ledande. Ett problem var dock att vi av misstag märkte att vi fick falska utslag då sensorerna kom åt borden, så vi måste komma ihåg att lägga något isolerande material på undersidan av sensorerna.
När det gäller programmeringen så är de andra bekanta med Python men det är inte jag. Det visade sig att de inte känner sig så bekväma med kodningen så jag ansvarar för den biten. Vi valde Java så eftersom även Hazim är bekant med det språket. Kodningen är inte så krävande men jag behöver läsa på om javax.sound biblioteket. Tills nästa gång så ska även alla försöka hitta ljud som de vill ska användas till prototypen.
Bilden nedan representerar vår prototyp där man kan se de tre touch sensorena fasttejpade på kartongen. Det syns inte så tydligt på bilden men vi har spänt upp en ståltråd mellan den högra sensorn och länst ner på kartongen. Vi har då testat denna anordning och då man rör ståltråden så ger sensorn utslag och just nu så skriver endast vårt program ut att någon rör tråden till terminalen.
På nästa seminarium så ska vi fixa strängarna i koppartråd, programmera så att ljuden spelas upp och förhoppningsvis hinna måla kartongen och dölja sladdar och phidget så att det blir mer som en "black box".
Gruppen som jag ingår i just nu kallas för Sound String och de övriga gruppmedlemmarna är: Emelie, Viktoria och Hazim.
Prototypningen ska vara klar efter två seminariepass och därav så ansåg jag att det var viktigt att vi valde ett område som är genomförbart på denna korta tid samt att det fanns möjligheter att utveckla denna idé till ett projektarbete. Jag ville även rikta in mig på att det vi valde skulle vara kul för användare att testa snarare än att det skulle vara till nytta.
Vi började därav med att leta efter andra projekt som använde sig av phidget och fann då detta klipp som ligger till grund till vår prototyp.
Klippet visar ett flertal projekt men det vi fastnade för var projektet ”Waterfall Harp”, som är ett litet vattenfall med tre strålar och då en användare bröt en stråle så spelades ljud upp. Eftersom vattenfallet hade lampa/lampor i botten så användes tre ljussensorer för att se vilken stråle användaren interagerade med och beroende på detta så spelades ett specifikt ljud.
Jag tyckte att det skulle vara kul att använda sig av ljus istället för vatten, men just för prototypen så behövs bara mekanismen visas och då var det en bättre idé att använda sig av strängar för då kan vi använda oss av trycket på strängen och beroende på trycket så kan vi även variera ljudet.
Vi hade tänkt att då man drar i en sträng så ska det finnas en vikt som pressas mot trycksensorn, men detta fungerade inte riktigt eftersom trycksensorn ej har den känslighet som vi var ute efter och vi bestämde oss därav att använda oss av touchsensor. Nackdelen med den är dock att den i princip ger två utsignaler, 0 då ström leds bort från sensorn eller 999/998 i övriga fall.
Strängarna hade vi först tänkt skulle representeras av vanlig tråd, men det var en bättre idé att utnyttja att människan leder elektricitet och därav använda oss av strängar som är elektriskt ledande. Ett problem var dock att vi av misstag märkte att vi fick falska utslag då sensorerna kom åt borden, så vi måste komma ihåg att lägga något isolerande material på undersidan av sensorerna.
När det gäller programmeringen så är de andra bekanta med Python men det är inte jag. Det visade sig att de inte känner sig så bekväma med kodningen så jag ansvarar för den biten. Vi valde Java så eftersom även Hazim är bekant med det språket. Kodningen är inte så krävande men jag behöver läsa på om javax.sound biblioteket. Tills nästa gång så ska även alla försöka hitta ljud som de vill ska användas till prototypen.
Bilden nedan representerar vår prototyp där man kan se de tre touch sensorena fasttejpade på kartongen. Det syns inte så tydligt på bilden men vi har spänt upp en ståltråd mellan den högra sensorn och länst ner på kartongen. Vi har då testat denna anordning och då man rör ståltråden så ger sensorn utslag och just nu så skriver endast vårt program ut att någon rör tråden till terminalen.
På nästa seminarium så ska vi fixa strängarna i koppartråd, programmera så att ljuden spelas upp och förhoppningsvis hinna måla kartongen och dölja sladdar och phidget så att det blir mer som en "black box".
lördag 30 januari 2010
Seminarium 3: Phidget
Jag ligger lite efter med min blogg eftersom seminarium 3 var i tisdags, men jag tänkte ändå skriva ner några reflektioner.
Så i tisdags så introducerades phidgets som är kretskortet på bilden nedan.
Vi fick då testa att koppla in olika sensorer för att få en överblick på vad som kan användas inför prototypningen som vi började med i fredags (ska skriva om det i nästa inlägg).
Det vi kan utnyttja på phidgeten är att den har digitala ingångar, analoga ingångar, digitala utgångar samt att de äldre versionerna har flera USB ingångar.
Det jag var mest intresserad av att testa var de analoga ingångarna eftersom man där har möjlighet att få en större mängd signaler från sensorerna, vilket kan utnyttjas av ens egna program.
De sensorerna som vi testade var touch, tryck, reglage och ljussensorn samt accelerometern. Jag kom då fram till att jag helst inte ville använda accelerometern eftersom jag inte är så bra på fysik och risken, som kursledaren nämnde, stämmer överens med mig. Alltså att jag skulle fokusera mig så mycket på att beräkningarna stämde och eftersom projektarbetet ändå ska göras under en rätt så kort tid (ska vara klar till 1 mars) så skulle jag nog inte hinna bli klar med projektet.
Resterande utrustning kunde jag tänka mig använda vid prototypning.
Det är programmeringen som kan vara lite strulig, eftersom Media läser Pyhton i sin obligatoriska programmeringskurs sedan 2006 och Data läser Java. Jag har även programmerat i C++, men det vore ju roligare om alla i gruppen förstod vad programmet gör. Det som är bra dock i denna kurs är att programmeringen inte är så avancerad i jämförelse med Datas andra programmeringskurser så även fastän Phidget har ett separat bibliotek som jag inte är van vid, så kommer det att gå bra, dock under förutsättningarna att projekt och prototypen är realiserbara med tanke på den tidsbegränsning vi har.
Hazim kan dock Java så vi valde det språket. Under det seminariumet så lyckades vi endast skriva ett program som ger olika utsignaler beroende på vår javaklass. Dessa utsignaler verifierades genom att vi kopplade LEDs till vissa utgångar.
Jag och Hazim kom inte riktigt på vad vi ville prototypa så vi bestämde oss för att ta det vid nästa seminarium.
Så i tisdags så introducerades phidgets som är kretskortet på bilden nedan.
Vi fick då testa att koppla in olika sensorer för att få en överblick på vad som kan användas inför prototypningen som vi började med i fredags (ska skriva om det i nästa inlägg).
Det vi kan utnyttja på phidgeten är att den har digitala ingångar, analoga ingångar, digitala utgångar samt att de äldre versionerna har flera USB ingångar.
Det jag var mest intresserad av att testa var de analoga ingångarna eftersom man där har möjlighet att få en större mängd signaler från sensorerna, vilket kan utnyttjas av ens egna program.
De sensorerna som vi testade var touch, tryck, reglage och ljussensorn samt accelerometern. Jag kom då fram till att jag helst inte ville använda accelerometern eftersom jag inte är så bra på fysik och risken, som kursledaren nämnde, stämmer överens med mig. Alltså att jag skulle fokusera mig så mycket på att beräkningarna stämde och eftersom projektarbetet ändå ska göras under en rätt så kort tid (ska vara klar till 1 mars) så skulle jag nog inte hinna bli klar med projektet.
Resterande utrustning kunde jag tänka mig använda vid prototypning.
Det är programmeringen som kan vara lite strulig, eftersom Media läser Pyhton i sin obligatoriska programmeringskurs sedan 2006 och Data läser Java. Jag har även programmerat i C++, men det vore ju roligare om alla i gruppen förstod vad programmet gör. Det som är bra dock i denna kurs är att programmeringen inte är så avancerad i jämförelse med Datas andra programmeringskurser så även fastän Phidget har ett separat bibliotek som jag inte är van vid, så kommer det att gå bra, dock under förutsättningarna att projekt och prototypen är realiserbara med tanke på den tidsbegränsning vi har.
Hazim kan dock Java så vi valde det språket. Under det seminariumet så lyckades vi endast skriva ett program som ger olika utsignaler beroende på vår javaklass. Dessa utsignaler verifierades genom att vi kopplade LEDs till vissa utgångar.
Jag och Hazim kom inte riktigt på vad vi ville prototypa så vi bestämde oss för att ta det vid nästa seminarium.
lördag 23 januari 2010
Pranav Mistry - The Sixth Sense
Jag skrev i mitt första inlägg att jag tycker om augmented reality och i dessa klipp pratar Pranav Mistry om olika verktyg där man interagerar med den fysiska världen som påverkar den virtuella, vilket jag finner inspirerande.
Ytterligare projekt som är inspirerande
Jag hittade några andra projekt som jag finner intressanta.
Att interagera via bordsytor verkar vara väldigt populärt. Jag hittade ett klipp där man använder sig av rösten för att interagera. Den gör ingen nytta men är ett roligt objekt.
På första seminariet så pratades det om att fysisk interaktion användes i två olika syften nämligen:
1. Konst
2. Utforska olika slags interaktionssätt
Hittills har vi mest tittat på 2. Så jag hittade ett klipp som har mer med konst att göra.
De flesta kursdeltagare har pratat om klippet med en flöjt som ska finnas från förra årets kursomgång, men jag hittar inte den på kursbloggen så jag lägger upp en som jag antar är liknande på min blogg.
Att interagera via bordsytor verkar vara väldigt populärt. Jag hittade ett klipp där man använder sig av rösten för att interagera. Den gör ingen nytta men är ett roligt objekt.
På första seminariet så pratades det om att fysisk interaktion användes i två olika syften nämligen:
1. Konst
2. Utforska olika slags interaktionssätt
Hittills har vi mest tittat på 2. Så jag hittade ett klipp som har mer med konst att göra.
De flesta kursdeltagare har pratat om klippet med en flöjt som ska finnas från förra årets kursomgång, men jag hittar inte den på kursbloggen så jag lägger upp en som jag antar är liknande på min blogg.
Seminarium 2: Diskussion om olika interaktionstexter
Vi delades ännu en gång i grupper där varje grupp fick läsa olika texter.
Jag läste båda kapitlen från Normans bok ”The Invisible Computer”. Jag tycker om hur Norman formulerar sina åsikter även fastän jag inte alltid håller med. Allt material som jag har läst hittills från honom är alltid så välformulerat. Det är fascinerande hur han ser saker från ett annat perspektiv.
I kapitel 4, ”What’s Wrong with the PC?”, så skriver han att allt är fel med PC. Han anser inte att en persondator är personlig utan att en PC försöker täcka in allt för alla personer, vilket har lett till att datorer är komplexa. Maintenance är tidskrävande då vi uppdaterar mjukvara och hårdvara samt att vi behöver läsa manualer samt hjälpfiler för detta. Han klagar även på att alla program, menyer och verktyg ger alternativ som han inte har någon användning för. Han tycker därav att applikationer inte bör vara heltäckande utan att de bör delas upp per aktivitet, vilket är en approach som användes (vet inte om den fortfarande används) på Apple som kallas ”Approach Based Computing” (ABC).
Norman nämnde även att det är en hög inlärningströskel innan man kan använda applikationer och datorer, vilket jag håller med om. Jag tycker dock att det är intressant hur han tycker att detta är fel medan jag bara har infunnit mig i detta och läser manualer, hjälpfiler, forum eller frågar om hjälp för att kunna använda mig av applikationer och på detta sätt så anpassar jag mig till datorer/applikationer istället för att de anpassas till sina användare.
En fråga som oftast ställs inom MDI(människa datorinteraktion) är:
Vems fel är det om en användare inte kan använda en produkt?
Svaret är att det är designerns, men alla användare brukar inte tänka på det utan tar på sig ansvaret.
Norman skrev även om företagens affärsmodeller:
”They need to make you unhappy with what you have and make you want something else. Isn’t this wonderful: An industry whose business model is based upon the need to make their customers unhappy.”
Det har pratats mycket om att företag som tillverkar antivirus program är ansvariga, vid vissa fall, för skapandet av virus, dock hävdar artikeln ”Are Antivirus software companies responsible for creating computer viruses?” att detta inte stämmer. Detta nämndes även i kursen datasäkerhet.
I kapitlet så nämndes även termen ”Creeping featurism” som jag känner igen. Jag tror att det var från högstadiet som jag började höra tjafs om vems dator som var bäst prestandamässig och jag hör fortfarande sådant. Det handlar alltså om att om exempelvis ett program har nya features än föregående version så blir personer lockade att köpa den för att vi får en föreställning om att den nya versionen kommer vara bättre än den föregående och detta hävdar Norman är den faktor som gör så att datorindustrin fortfarande är vinstgivande.
Grupp 4 pratade om ett projekt som involverade ett kaffebord med en display som bordstop. Displayen visade flygbilder (påminner om sattelitbilderna från google maps) och beroende på var vikten lades på bordet så flyttades vypunkten i bilderna, alltså bilden skrollades åt det håll där vikten lades.
Anledningen att jag drar upp detta projekt är att man inte skapade en produkt som skulle fylla ett specifikt behov utan detta var en rolig grej, där användare får chansen att leka och utforska med hjälp av denna produkt, vilket poängterades av kursledaren. Hittills i projektarbeten så har vi på Data alltid haft som första steg att dokumentera de syften och krav som ska uppfyllas med projekten. Jag har aldrig endast tänkt att ett projekt skulle vara kul att göra utan främst vilket behov som ska fyllas. I kursen mjukvarukonstruktion så fick vi inte använda ord som roligt, fint, bra etc. för att beskriva en applikation eftersom dessa ord tolkas som luddiga och dessa uppfattas på olika sätt beroende på individen. Exempelvis om någon ville göra ett roligt spel så skulle vi beskriva det som ett tidsfördrivande spel eftersom om ett spel är roligt så sitter man längre eller oftare med spelet och tidsfördriv är mätbart jämfört med roligt.
Jag läste båda kapitlen från Normans bok ”The Invisible Computer”. Jag tycker om hur Norman formulerar sina åsikter även fastän jag inte alltid håller med. Allt material som jag har läst hittills från honom är alltid så välformulerat. Det är fascinerande hur han ser saker från ett annat perspektiv.
I kapitel 4, ”What’s Wrong with the PC?”, så skriver han att allt är fel med PC. Han anser inte att en persondator är personlig utan att en PC försöker täcka in allt för alla personer, vilket har lett till att datorer är komplexa. Maintenance är tidskrävande då vi uppdaterar mjukvara och hårdvara samt att vi behöver läsa manualer samt hjälpfiler för detta. Han klagar även på att alla program, menyer och verktyg ger alternativ som han inte har någon användning för. Han tycker därav att applikationer inte bör vara heltäckande utan att de bör delas upp per aktivitet, vilket är en approach som användes (vet inte om den fortfarande används) på Apple som kallas ”Approach Based Computing” (ABC).
Norman nämnde även att det är en hög inlärningströskel innan man kan använda applikationer och datorer, vilket jag håller med om. Jag tycker dock att det är intressant hur han tycker att detta är fel medan jag bara har infunnit mig i detta och läser manualer, hjälpfiler, forum eller frågar om hjälp för att kunna använda mig av applikationer och på detta sätt så anpassar jag mig till datorer/applikationer istället för att de anpassas till sina användare.
En fråga som oftast ställs inom MDI(människa datorinteraktion) är:
Vems fel är det om en användare inte kan använda en produkt?
Svaret är att det är designerns, men alla användare brukar inte tänka på det utan tar på sig ansvaret.
Norman skrev även om företagens affärsmodeller:
”They need to make you unhappy with what you have and make you want something else. Isn’t this wonderful: An industry whose business model is based upon the need to make their customers unhappy.”
Det har pratats mycket om att företag som tillverkar antivirus program är ansvariga, vid vissa fall, för skapandet av virus, dock hävdar artikeln ”Are Antivirus software companies responsible for creating computer viruses?” att detta inte stämmer. Detta nämndes även i kursen datasäkerhet.
I kapitlet så nämndes även termen ”Creeping featurism” som jag känner igen. Jag tror att det var från högstadiet som jag började höra tjafs om vems dator som var bäst prestandamässig och jag hör fortfarande sådant. Det handlar alltså om att om exempelvis ett program har nya features än föregående version så blir personer lockade att köpa den för att vi får en föreställning om att den nya versionen kommer vara bättre än den föregående och detta hävdar Norman är den faktor som gör så att datorindustrin fortfarande är vinstgivande.
Grupp 4 pratade om ett projekt som involverade ett kaffebord med en display som bordstop. Displayen visade flygbilder (påminner om sattelitbilderna från google maps) och beroende på var vikten lades på bordet så flyttades vypunkten i bilderna, alltså bilden skrollades åt det håll där vikten lades.
Anledningen att jag drar upp detta projekt är att man inte skapade en produkt som skulle fylla ett specifikt behov utan detta var en rolig grej, där användare får chansen att leka och utforska med hjälp av denna produkt, vilket poängterades av kursledaren. Hittills i projektarbeten så har vi på Data alltid haft som första steg att dokumentera de syften och krav som ska uppfyllas med projekten. Jag har aldrig endast tänkt att ett projekt skulle vara kul att göra utan främst vilket behov som ska fyllas. I kursen mjukvarukonstruktion så fick vi inte använda ord som roligt, fint, bra etc. för att beskriva en applikation eftersom dessa ord tolkas som luddiga och dessa uppfattas på olika sätt beroende på individen. Exempelvis om någon ville göra ett roligt spel så skulle vi beskriva det som ett tidsfördrivande spel eftersom om ett spel är roligt så sitter man längre eller oftare med spelet och tidsfördriv är mätbart jämfört med roligt.
fredag 22 januari 2010
Seminarium 1: Gruppdiskussion om olika projekt inom fysiska beräkningar
Under detta seminarium så delades vi upp i grupper där varje grupp valde ut olika projekt som hade någon koppling till fysisk interaktion. Alla projekt kan ni hitta på kursbloggen.
De projekt som jag fastnade för var:
* I/O Paintbrush
Beskrivning: Man har då en "riktig" pensel som kan användas för att måla på en digital skärm. Det unika med denna pensel är att den kan användas för att fånga upp färger, texturer eller spela in en rörelse från verkligheten som sedan kan målas upp på skärmen.
Reflektion: Jag tycker om ”augmented reality” alltså då man blandar den fysiska världen med den virtuella. Anledningen till att jag fastnade för denna har också med att jag tycker om att rita och måla på fritiden. Jag vet dock inte hur jag skulle använda detta som en grund till ett projekt.
* TAT Augmented ID
Beskrivning: En applikation till mobilen, som visar info från nätet relaterad till en specifik person som fångas upp på bild via mobilkameran.
Reflektion: Just att man kan använda en applikation för att få fram mer information om en person i realtid är fascinerande samt att man kan ge ut information på detta sätt. Det är av samma anledning som jag tycker om projektet som kursledaren nämnde, nämligen att man kunde byta visitkort med speciella skor då man skakar hand med varandra. Hälen innehåller ens visitkort och eftersom kroppen är elektriskt ledande så utnyttjas detta för att skapa en koppling mellan skorna vid kroppskontakt.
* Urban Alpinist
Beskrivning: Är ett spel som går ut på att man spelar i ett lag och ska försöka hitta de högsta byggnaderna i en specifik stad under en timme. För att delta i detta spel så behövs bl.a. en iPhone applikation. Reflektion: Detta projekt fascinerade mig för att på Data(min linje på KTH) så är det väldigt vanligt att många väljer att programmera spel vid projektarbeten och detta sätt att spela skiljer sig åt.
* Bit.fall
Beskrivning: Detta var det mest fascinerande projektet där vatten används för att illustrera bilder och ord från Internet.
Reflektion: Att illustrera objekt med ovanligare material som vatten eller ljus fascinerar mig och jag skulle gärna vilja använda mig av någon av dem i ett projekt.
Eftersom kursbloggen ej innehåller någon info om detta projekt så lägger jag in en video samt en bild på det nedan.
Detta seminarium skulle ge oss inspiration inför våra projekt och rådet som vi fick var att välja ut de projekt som vi tyckte om, titta på dem mer generellt och sedan se om vi kan kombinera dem på något sätt för att i sin tur forma något slags projekt.
I nuläget så är det svårt för mig att kombinera dessa eftersom de skiljer sig så mycket åt, men jag kommer att dessa i åtanke och genom att undersöka lite mer på egen hand så kanske jag hittar något mer specifikt som jag verkligen vill göra. Nu känns det i alla fall som att oavsett vad det blir för projekt så kommer jag att finna det intressant.
De projekt som jag fastnade för var:
* I/O Paintbrush
Beskrivning: Man har då en "riktig" pensel som kan användas för att måla på en digital skärm. Det unika med denna pensel är att den kan användas för att fånga upp färger, texturer eller spela in en rörelse från verkligheten som sedan kan målas upp på skärmen.
Reflektion: Jag tycker om ”augmented reality” alltså då man blandar den fysiska världen med den virtuella. Anledningen till att jag fastnade för denna har också med att jag tycker om att rita och måla på fritiden. Jag vet dock inte hur jag skulle använda detta som en grund till ett projekt.
* TAT Augmented ID
Beskrivning: En applikation till mobilen, som visar info från nätet relaterad till en specifik person som fångas upp på bild via mobilkameran.
Reflektion: Just att man kan använda en applikation för att få fram mer information om en person i realtid är fascinerande samt att man kan ge ut information på detta sätt. Det är av samma anledning som jag tycker om projektet som kursledaren nämnde, nämligen att man kunde byta visitkort med speciella skor då man skakar hand med varandra. Hälen innehåller ens visitkort och eftersom kroppen är elektriskt ledande så utnyttjas detta för att skapa en koppling mellan skorna vid kroppskontakt.
* Urban Alpinist
Beskrivning: Är ett spel som går ut på att man spelar i ett lag och ska försöka hitta de högsta byggnaderna i en specifik stad under en timme. För att delta i detta spel så behövs bl.a. en iPhone applikation. Reflektion: Detta projekt fascinerade mig för att på Data(min linje på KTH) så är det väldigt vanligt att många väljer att programmera spel vid projektarbeten och detta sätt att spela skiljer sig åt.
* Bit.fall
Beskrivning: Detta var det mest fascinerande projektet där vatten används för att illustrera bilder och ord från Internet.
Reflektion: Att illustrera objekt med ovanligare material som vatten eller ljus fascinerar mig och jag skulle gärna vilja använda mig av någon av dem i ett projekt.
Eftersom kursbloggen ej innehåller någon info om detta projekt så lägger jag in en video samt en bild på det nedan.
Detta seminarium skulle ge oss inspiration inför våra projekt och rådet som vi fick var att välja ut de projekt som vi tyckte om, titta på dem mer generellt och sedan se om vi kan kombinera dem på något sätt för att i sin tur forma något slags projekt.
I nuläget så är det svårt för mig att kombinera dessa eftersom de skiljer sig så mycket åt, men jag kommer att dessa i åtanke och genom att undersöka lite mer på egen hand så kanske jag hittar något mer specifikt som jag verkligen vill göra. Nu känns det i alla fall som att oavsett vad det blir för projekt så kommer jag att finna det intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)